fuuucku

Ett oväntat möte

De första jag la märke till va håret. Mitt hår såg hemskt ut, blont. Matilda sa till mig att jag passar mycket bättre i min nuvarande hårfärg, brun. Jag satt med Matilda och kollade i en skolkatalog från förra året.Jag berättade om mitt hemskaste men endån bästa år jag levt. Jag stod framför spegeln och sminkade mig, de tog ovanligt kort tid denna morgonen. Tiden som va över tills jag skulle ta bussen till skolan ägnade jag åt att sitta vid datorn. Loggade in på facebook, ser att 16 personer är inloggade. Det är oftast inte så många som är inne så här tidigt. Men där fanns en som jag verkligen va glad över att han va inne. Max Sjöholm. Skolans bildlärare som är 20 år, 5 år äldre än mig. Killen som jag har pratat med ända sen han började jobba på min skola. Söderdalhlskolan som låg en bit utanför Växjö. Vi visste att det va strängt förbjudet att vi pratade med varandra. Vi tänker inte så mycket på alla regler när vi skriver. Det känns bara som att han är en helt vanlig kille, fast han inte va de. Jag började skriva till han:

- Hej max

- Hejsan Josefin

- Allt bra med dig?

- Jadå, lite mycke jobb bara, måste köra nu, vi ses i skolan! puss

- Puss

Vanligt vis brukar vi snacka i flera timmar men nu va det bara fem minuter kvar tills bussen kom. Jag började gå till bussen, satt 15 minuter i bussen och va nu på skolan. Jag går fram till mina kompisar som vanligt och säger hej till alla. Dagen verkade vara helt normal tills Max kommer fram till mig:

- Hej josefin! går de bra i skolan?

- Hej, de funkar väl.

- Skulle kunna få prata med dig på mitt rum?

- Visst, men varför det?

- Vi kan väl prata om hur det går för dig i bild?

- Okej.

Vi gick in på hans rum, sätter oss ner. Plötsligt säger han att han igentligen inte ville diskutera mitt betyg utan bara träffa mig och umgås. Jag blir först förvånad, sen generad och glad. Vi sitter och pratar om allt möjligt. Han frågar om min favoritlåt. I'm yours svarar jag. Hans var Dying in your arms. Vi satt i en timme och pratade, jag missade resten av dagens lektioner. Vi satt nära, och han la sin arm på mitt lår. Han kysste mig, de va en varm omtänksam kyss.

- Vad gör du? sa jag.

- Jag gillar dig, okej? jag struntar i reglerna nu. Jag vill ha dig Josefin.

- Du kommer få sparken Max. Gör inte så här.

- Men jag vill.

Vi kysstes länge och till sist sa jag ifrån. Jag ville inte att han skulle få sparken på grund av mig. Jag vill inte att alla ska veta att jag har kysst Max. Jag springer därifrån. Max ställer sig upp och går ut i korridoren.

- Jag vill ju ha dig, säge han högt så alla som är kvar hör det.

I väntan på bussen där ute i solskenet som snart försvinner kommer Max joggandes mot mig. Han ser förvånad ut.

- Jag trodde du kände som mig, viskade han tyst till mig.

- Det gör jag oxå, men jag vet liksom inte hur jag ska säga eller göra.

Kyss mig sa han med en lite högre röst. Alla tittar. Jag kysser honom, länge. Hans slutade, tittade på mig och frågade om jag ville följa med honom hem. Okej tänkte jag, vad kan hända.

- Visst, ska bara messa mamma och säga att jag kommer hem ikväll.

Vi satt där hemma hos Max. Han satte på en film, någon komedi. Han flyttade närmare och närmare mig hela tiden. Tillslut kysser han mig, inte alls lika varmt som innan, han va kall. Han tryckte sin kropp mot min. Jag försökte putta bort han lite, men han kämpade för att komma närmare fastän han inte kunde komma närmare.

- Ska vi gå upp? frågade han.

- Jag sitter bra här. Sa jag.

- Vill du att jag ska dra upp dig till min säng eller?

Plötsligt blev jag rädd, jag visste inte vad jag skulle göra, jag bara att och kollade vättskrämt på honom. Han tog tag i min hand, han va fortfarande kall, isande kall. Han började dra mer och mer, jag sa till han att sluta men han lyssnade inte. Han slogg mig hårt i magen. Jag började skrika efter hjälp. Han tog sin hand över min mun, satte dit silvertejp så jag blev tyst. Han klädde av mig, la mig ner i sängen. Han drog bara av sig sina byxor. Jag började tänka vafan håller jag på mig, jag borde aldrig kysst tillbaka. Jag skulle aldrig sagt ja till att följa med honom hem. Jag grät så ont de gjorde. Han tryckte så hårt, så ont. När han va färdig tog han bort tejpen och sa till mig att jag skulle hålla käften annars skulle han slå mig. Jag har aldrig varit så här rädd i hela mitt liv. Jag klädde på mig, jag hade svårt att få på mig mina byxor. Jag blödde. Han frågade om jag ville stanna hela natten. Nej säger jag bestämt. Jag gick därfrån, utan att säga någonting mer. Jag fick gå hem, mitt i natten. Det var kolsvart och jag såg ingenting. Jag hörde ett ljud, det kom närmare och närmare. Jag såg ett ljus komma mitt framför mina ögon. Ett tåg. Jag började springa bort från tåget. jag satte igång min mobil och lyste vägen. Den klarade sig i fem minuter sen slocknade den. Nu var det fulkommligt kol svart igen. Jag fortsatte springa utan att veta vart jag skulle stanna, ett till ljus närmade sig. Jag försökte springa ifrån det men jag kunde inte, jag hade för ont.

Nästa morgon var allt vitt, jag lån inne på sjukhuset. Det va en bil som kört på mig, inte ett tåg. Jag ser mig omkring, mamma sitter brevid mig och sover. Pappa sitter brvid mamma och läser i en tidning. Jag frågar hur jag kommit hit.

- Hon som körde på dig ringde en ambulans, och skickade hit dig. Du har brutit din ena arm. Som tur va såg hon att du var en människa och inte ett rådjur. Du har tur som lever, och vi är bara glada över att du lever. Det kunde ju gått värre.

- Har jag bara brutit min arm? frågade jag.

- Det är inget bara gumman, om du hade kommit hem när de va ljust så hade du ju varit hel nu. Säger mamma till mig.

Jag började komma ihåg gårdagen, Max, sa jag högt.

- Max? din bildlärare? frågade pappa.

- Ja, det va han som jag gick hem till igår, jag trodde han var trevlig och snäll. Han verkade vara det iallafall.

- Vad har han gjort mot dig min ängel? frågade mamma rädd.

- Han satte silvertejp på min mun, slog mi i magen och våldtog mig, sa jag medans jag grät.

- Den jäveln. Säger pappa.

Don tänker säkert nu varför jag hade följt med honom hem, men jag sa bara att han skulle hjälpa mig med en bildläxa som jag inte fattade. Men jag sa sanningen lite senare.

På måndagen fick jag reda på att Max hade åkt in i fängelse. Misshandel och våldtäckt. När jag läste det i tidningen var det en lättnad att han åkt in men samtidigt känns orden tunga. Där var en bild på honom och våran skola. Jag kunde inte gå tillbaka ditt igen, jag bad min mamma hitta en ny skola som jag kunde gå på.

- Jag ska försöka hitta en ny skola till dig, oroa dig inte min lilla vän.

Nästa dag kommer mamma in på mitt rum, klockan va bara halv tio.

- Jag har hittat en skola till dig! säger hon glatt.

- Vilken? säger jag.

- Sandsbro skola, den ska vara jätte bra. Maten är god, och det är en skola för endast tjejer. Alla lärare är också tjejer.

- Det låter jätte bra, men kommer jag in?

- Det har du redan gjort.

En ny skola, där ingen känner mig och ingen vet vad som har hänt mig. Att jag har blivit misshandlad och våldtagen av en bildlärare.

- Du börjar nästa vecka på måndag, sa mamma på väg ut ur mitt rum.

På lördagen gick jag ut, köpte blond hårfärg. Gick hem och färgade håret. Jag tittade mig i spegeln och sa högt.

- Ny start, ny skola, ny hårfärg.

Måndagen kom, jag var glad, sminkade mig, klädde på mig. Jeans och en t-shirt sen gick jag ner till bussen. Det tog dubbelt så lång tid att komma till skolan nu. En halvtimme. Jag började plötsligt tänka på Max. Jga undrar hur han har det just nu, ångrar han det han har gjort? Jag hoppas det iallafall. Jag hoppas också att jag aldrig mer behöver se honom. Bussen tvärbromsade, vi var framme. Jag kom ut i den friska luften, solen stekte och fåglarna sjöng vackra melodier. Det tog inte ens fem sekunder innan jag såg henne, Matilda. Hon var mer för sig själv, direkt när jag såg henne visste jag att vi skulle bli vänner direkt.

- Hej, jag är ny här och jag heter Josefin. Sa jag.

- Hej, jag heter matilda. Vilken klass ska du gå i?

- 8c.

- Där går jag. Säger Matilda till mig med ett leende.

De va som vänskap vid första ögonkastet. Vi satt brevid varandra på varje lektion. På rasten pratade vi om massor av saker, då kom Max upp och jag berättade allt för henne. Jag blir så förvånad när hon tar tag i min hand och säger '  Lär dig livets stora gåta, killar är då alltid kåta.'.

- Jag kommer ihåg att jag skrattade så mycket så att jag grät, sa jag till Matilda när vi ligger där i sängen. Varsin glass i handen,

- Matilda, jag älskar dig. Du är det bästa som har hänt mig . Vad hade jag gjort utan dig? Jag hade ett brett leende och fick gläde tårar.

- Josefin, jag älskar dig till månen och tillbaka. Jag hade offrat mina fötter bara för att få sig dig brevid mig varje dag. Du är min och bara min, lovar du att vi aldrig kommer att lämna varandra?

- Jag älskar dig Matilda och jag kommer aldrig att lämna dig för du är ljuset i mitt liv.

De första jag la märke till va håret. Mitt hår såg hemskt ut, blont. Matilda sa till mig att jag passar mycket bättre i min nuvarande hårfärg, brun. Jag satt med Matilda och kollade i en skolkatalog från förra året.Jag berättade om mitt hemskaste men endån bästa år jag levt. Jag stod framför spegeln och sminkade mig, de tog ovanligt kort tid denna morgonen. Tiden som va över tills jag skulle ta bussen till skolan ägnade jag åt att sitta vid datorn. Loggade in på facebook, ser att 16 personer är inloggade. Det är oftast inte så många som är inne så här tidigt. Men där fanns en som jag verkligen va glad över att han va inne. Max Sjöholm. Skolans bildlärare som är 20 år, 5 år äldre än mig. Killen som jag har pratat med ända sen han började jobba på min skola. Söderdalhlskolan som låg en bit utanför Växjö. Vi visste att det va strängt förbjudet att vi pratade med varandra. Vi tänker inte så mycket på alla regler när vi skriver. Det känns bara som att han är en helt vanlig kille, fast han inte va de. Jag började skriva till han:

- Hej max

- Hejsan Josefin

- Allt bra med dig?

- Jadå, lite mycke jobb bara, måste köra nu, vi ses i skolan! puss

- Puss

Vanligt vis brukar vi snacka i flera timmar men nu va det bara fem minuter kvar tills bussen kom. Jag började gå till bussen, satt 15 minuter i bussen och va nu på skolan. Jag går fram till mina kompisar som vanligt och säger hej till alla. Dagen verkade vara helt normal tills Max kommer fram till mig:

- Hej josefin! går de bra i skolan?

- Hej, de funkar väl.

- Skulle kunna få prata med dig på mitt rum?

- Visst, men varför det?

- Vi kan väl prata om hur det går för dig i bild?

- Okej.

Vi gick in på hans rum, sätter oss ner. Plötsligt säger han att han igentligen inte ville diskutera mitt betyg utan bara träffa mig och umgås. Jag blir först förvånad, sen generad och glad. Vi sitter och pratar om allt möjligt. Han frågar om min favoritlåt. I'm yours svarar jag. Hans var Dying in your arms. Vi satt i en timme och pratade, jag missade resten av dagens lektioner. Vi satt nära, och han la sin arm på mitt lår. Han kysste mig, de va en varm omtänksam kyss.

- Vad gör du? sa jag.

- Jag gillar dig, okej? jag struntar i reglerna nu. Jag vill ha dig Josefin.

- Du kommer få sparken Max. Gör inte så här.

- Men jag vill.

Vi kysstes länge och till sist sa jag ifrån. Jag ville inte att han skulle få sparken på grund av mig. Jag vill inte att alla ska veta att jag har kysst Max. Jag springer därifrån. Max ställer sig upp och går ut i korridoren.

- Jag vill ju ha dig, säge han högt så alla som är kvar hör det.

I väntan på bussen där ute i solskenet som snart försvinner kommer Max joggandes mot mig. Han ser förvånad ut.

- Jag trodde du kände som mig, viskade han tyst till mig.

- Det gör jag oxå, men jag vet liksom inte hur jag ska säga eller göra.

Kyss mig sa han med en lite högre röst. Alla tittar. Jag kysser honom, länge. Hans slutade, tittade på mig och frågade om jag ville följa med honom hem. Okej tänkte jag, vad kan hända.

- Visst, ska bara messa mamma och säga att jag kommer hem ikväll.

Vi satt där hemma hos Max. Han satte på en film, någon komedi. Han flyttade närmare och närmare mig hela tiden. Tillslut kysser han mig, inte alls lika varmt som innan, han va kall. Han tryckte sin kropp mot min. Jag försökte putta bort han lite, men han kämpade för att komma närmare fastän han inte kunde komma närmare.

- Ska vi gå upp? frågade han.

- Jag sitter bra här. Sa jag.

- Vill du att jag ska dra upp dig till min säng eller?

Plötsligt blev jag rädd, jag visste inte vad jag skulle göra, jag bara att och kollade vättskrämt på honom. Han tog tag i min hand, han va fortfarande kall, isande kall. Han började dra mer och mer, jag sa till han att sluta men han lyssnade inte. Han slogg mig hårt i magen. Jag började skrika efter hjälp. Han tog sin hand över min mun, satte dit silvertejp så jag blev tyst. Han klädde av mig, la mig ner i sängen. Han drog bara av sig sina byxor. Jag började tänka vafan håller jag på mig, jag borde aldrig kysst tillbaka. Jag skulle aldrig sagt ja till att följa med honom hem. Jag grät så ont de gjorde. Han tryckte så hårt, så ont. När han va färdig tog han bort tejpen och sa till mig att jag skulle hålla käften annars skulle han slå mig. Jag har aldrig varit så här rädd i hela mitt liv. Jag klädde på mig, jag hade svårt att få på mig mina byxor. Jag blödde. Han frågade om jag ville stanna hela natten. Nej säger jag bestämt. Jag gick därfrån, utan att säga någonting mer. Jag fick gå hem, mitt i natten. Det var kolsvart och jag såg ingenting. Jag hörde ett ljud, det kom närmare och närmare. Jag såg ett ljus komma mitt framför mina ögon. Ett tåg. Jag började springa bort från tåget. jag satte igång min mobil och lyste vägen. Den klarade sig i fem minuter sen slocknade den. Nu var det fulkommligt kol svart igen. Jag fortsatte springa utan att veta vart jag skulle stanna, ett till ljus närmade sig. Jag försökte springa ifrån det men jag kunde inte, jag hade för ont.

Nästa morgon var allt vitt, jag lån inne på sjukhuset. Det va en bil som kört på mig, inte ett tåg. Jag ser mig omkring, mamma sitter brevid mig och sover. Pappa sitter brvid mamma och läser i en tidning. Jag frågar hur jag kommit hit.

- Hon som körde på dig ringde en ambulans, och skickade hit dig. Du har brutit din ena arm. Som tur va såg hon att du var en människa och inte ett rådjur. Du har tur som lever, och vi är bara glada över att du lever. Det kunde ju gått värre.

- Har jag bara brutit min arm? frågade jag.

- Det är inget bara gumman, om du hade kommit hem när de va ljust så hade du ju varit hel nu. Säger mamma till mig.

Jag började komma ihåg gårdagen, Max, sa jag högt.

- Max? din bildlärare? frågade pappa.

- Ja, det va han som jag gick hem till igår, jag trodde han var trevlig och snäll. Han verkade vara det iallafall.

- Vad har han gjort mot dig min ängel? frågade mamma rädd.

- Han satte silvertejp på min mun, slog mi i magen och våldtog mig, sa jag medans jag grät.

- Den jäveln. Säger pappa.

Don tänker säkert nu varför jag hade följt med honom hem, men jag sa bara att han skulle hjälpa mig med en bildläxa som jag inte fattade. Men jag sa sanningen lite senare.

På måndagen fick jag reda på att Max hade åkt in i fängelse. Misshandel och våldtäckt. När jag läste det i tidningen var det en lättnad att han åkt in men samtidigt känns orden tunga. Där var en bild på honom och våran skola. Jag kunde inte gå tillbaka ditt igen, jag bad min mamma hitta en ny skola som jag kunde gå på.

- Jag ska försöka hitta en ny skola till dig, oroa dig inte min lilla vän.

Nästa dag kommer mamma in på mitt rum, klockan va bara halv tio.

- Jag har hittat en skola till dig! säger hon glatt.

- Vilken? säger jag.

- Sandsbro skola, den ska vara jätte bra. Maten är god, och det är en skola för endast tjejer. Alla lärare är också tjejer.

- Det låter jätte bra, men kommer jag in?

- Det har du redan gjort.

En ny skola, där ingen känner mig och ingen vet vad som har hänt mig. Att jag har blivit misshandlad och våldtagen av en bildlärare.

- Du börjar nästa vecka på måndag, sa mamma på väg ut ur mitt rum.

På lördagen gick jag ut, köpte blond hårfärg. Gick hem och färgade håret. Jag tittade mig i spegeln och sa högt.

- Ny start, ny skola, ny hårfärg.

Måndagen kom, jag var glad, sminkade mig, klädde på mig. Jeans och en t-shirt sen gick jag ner till bussen. Det tog dubbelt så lång tid att komma till skolan nu. En halvtimme. Jag började plötsligt tänka på Max. Jga undrar hur han har det just nu, ångrar han det han har gjort? Jag hoppas det iallafall. Jag hoppas också att jag aldrig mer behöver se honom. Bussen tvärbromsade, vi var framme. Jag kom ut i den friska luften, solen stekte och fåglarna sjöng vackra melodier. Det tog inte ens fem sekunder innan jag såg henne, Matilda. Hon var mer för sig själv, direkt när jag såg henne visste jag att vi skulle bli vänner direkt.

- Hej, jag är ny här och jag heter Josefin. Sa jag.

- Hej, jag heter matilda. Vilken klass ska du gå i?

- 8c.

- Där går jag. Säger Matilda till mig med ett leende.

De va som vänskap vid första ögonkastet. Vi satt brevid varandra på varje lektion. På rasten pratade vi om massor av saker, då kom Max upp och jag berättade allt för henne. Jag blir så förvånad när hon tar tag i min hand och säger '  Lär dig livets stora gåta, killar är då alltid kåta.'.

- Jag kommer ihåg att jag skrattade så mycket så att jag grät, sa jag till Matilda när vi ligger där i sängen. Varsin glass i handen,

- Matilda, jag älskar dig. Du är det bästa som har hänt mig . Vad hade jag gjort utan dig? Jag hade ett brett leende och fick gläde tårar.

- Josefin, jag älskar dig till månen och tillbaka. Jag hade offrat mina fötter bara för att få sig dig brevid mig varje dag. Du är min och bara min, lovar du att vi aldrig kommer att lämna varandra?

- Jag älskar dig Matilda och jag kommer aldrig att lämna dig för du är ljuset i mitt liv.