fuuucku

jag & johan skulle typ lämna våra sköldpaddor i en liten damm såm va på andra sidan av vårt hus, förra huset då.

för vi kunde inte ha dom längre eller något sånt va de

när vi skulle gå över vägen så va där rätt många bilar, det är ju en stooor morotväg så konstigt liksom ^^

vi hinner bara gå över halv vägen, sen kommer där en röd bil jätte fort, och jag trodde johan sa till mig att jag skulle springa, så jag gjorde ju de, fast han sa till mig att stanna..

jag känner bilen mot min rumpa, kastar mig mor diket och va helt överaskad över att jag levde

pappa & mamma hade ju sett alltihopa så pappa sprang ut, gick över vägen och ledde mig över vägen tillbaks till huset

mamma stod där sur & ledsen, tänk om du hade dött? va?

jag började bara gråta..

och det är darför jag hatar röda bilar

det va ett minne jag aldrig kommer att glömma, en nästan nära döden upplevelse?